Typ som att glömma
Ju längre tiden går ju mindre tänker jag på Martin, såklart tänker jag på honom varje dag (oh herregud, jag mår dåligt när jag inser vad jag skriver) men mindre. Har inte träffat honom på en vecka nu och det gör mindre "ont" när jag tänker på att vi liksom hamnat snett. Tanken av att vara hel-singel har också börja lägga sig. Iallafall att våga ta steget och berätta för Empa att det är helt slut. Imorgon ska Empa med till morfar och fira jul. Mest för att få umgås med min familj en sista gång. Tycker synd om Empa som inte vet om varför han egentligen ska med.
Om Martin blir sig själv igen innan nyår så gör jag slut med Empa. Annars väntar jag till efter nyår. Tillgång till ännu en nyårsfest ligger i baktanke där. Ändå vill jag vakna upp på nyårsdagen och veta att dagen efter börjar livet om. Nyårsdagen måste gå till onyttgheter, så då kan man inte börja vara duktigt direkt.
Vi ser var livet bär. Hoppas med mitt liv på att jag & Emmis får komma till Mora på nyår. Hoppas!!
Om Martin blir sig själv igen innan nyår så gör jag slut med Empa. Annars väntar jag till efter nyår. Tillgång till ännu en nyårsfest ligger i baktanke där. Ändå vill jag vakna upp på nyårsdagen och veta att dagen efter börjar livet om. Nyårsdagen måste gå till onyttgheter, så då kan man inte börja vara duktigt direkt.
Vi ser var livet bär. Hoppas med mitt liv på att jag & Emmis får komma till Mora på nyår. Hoppas!!
Time to let go
Ja, nu är det dags att släppa Empa och låta livet flyta på. Jag kan inte hålla på som jag gör. Tillsammans eller inte tillsammans, så svårt kan det inte vara? Ibland måste man byta till en ny stig för att ta sig framåt. I samma veva som jag blir singel ska jag försöka gå ner i vikt. Vad finns att förlora när man bara mår dåligt för att han är kär och inte jag? Utan pojkvän har jag tid för mig själv så det räcker och blir över. Har även tid för Emmis och familjen. Har jag Emma har jag allt jag behöver. Fia, tänk bort kärleken. Du behöver sakna den så du uppskattar den och dessutom behandlar kärleken rätt.
Jag får helt enkelt ta ett steg och våga. Jag hoppas jag lyckas.
livrädd?
Jag har insett att jag är livrädd. Livrädd för att bli själv och inte ha någon där. I över 4 år nu har jag haft Jerry, Felix eller Empa brevid mig. Slängt mig från förhållande till förhållande oavsett om jag varit redo eller inte. Nu när jag tänker efter har det varit riktigt dåliga beslut. Åtminstone att lämna Felix och kort därefter inleda ett förhållande med Empa. Så jävla dumt.
Jag vill lägga Empa på hyllan och bara se vart livet bär. Jag vill vara helt fri. Den dagen jag tar det beslutet så försvinner Empa ut ur bilden, direkt. Jag kommer aldrig få tillbaka honom och risken finns att jag kommer ångra mig. Jag vet att jag tycker om Martin, den jävla idioten. Trots att han är helt sjuk i hjärnan ibland så tycker jag om honom, av någon konstig anledning. Jag vet att Martin skulle såra mig, gång på gång men ändå så tycker jag om honom. Martin har också fått mig att inse att Empa är mycket bättre. Han har respekt för mig och älskar mig för den jag är. Har försökt så himla många gånger att gå tillbaka men när jag väl ligger där brevid honom så tänker jag på den andra idioten och ännu är jag inte "kär" i honom. Jag är smått intresserad. Mina känslor har försviunnit en hel del för Empa. Insåg det igår när han kom hit. Han var jättelycklig. Jag var olycklig.
Igår berättade Jocke att Martin tyckte om mig. Däremot sa Martin till mig att han inte visste. Ska jag fokusera på Martin måste jag avsluta Empa och då vill jag vara säker på att jag inte får dissen efter ett tag och står där själv. Jag har min bästa vän och min familj, men tomheten kommer stanna kvar. Jag är beroende av kärleken.
Jag vill lägga Empa på hyllan och bara se vart livet bär. Jag vill vara helt fri. Den dagen jag tar det beslutet så försvinner Empa ut ur bilden, direkt. Jag kommer aldrig få tillbaka honom och risken finns att jag kommer ångra mig. Jag vet att jag tycker om Martin, den jävla idioten. Trots att han är helt sjuk i hjärnan ibland så tycker jag om honom, av någon konstig anledning. Jag vet att Martin skulle såra mig, gång på gång men ändå så tycker jag om honom. Martin har också fått mig att inse att Empa är mycket bättre. Han har respekt för mig och älskar mig för den jag är. Har försökt så himla många gånger att gå tillbaka men när jag väl ligger där brevid honom så tänker jag på den andra idioten och ännu är jag inte "kär" i honom. Jag är smått intresserad. Mina känslor har försviunnit en hel del för Empa. Insåg det igår när han kom hit. Han var jättelycklig. Jag var olycklig.
Igår berättade Jocke att Martin tyckte om mig. Däremot sa Martin till mig att han inte visste. Ska jag fokusera på Martin måste jag avsluta Empa och då vill jag vara säker på att jag inte får dissen efter ett tag och står där själv. Jag har min bästa vän och min familj, men tomheten kommer stanna kvar. Jag är beroende av kärleken.
....
i Torsdags spenderade jag en hel dag och natt med Martin. Det var riktigt bra faktiskt. Åkte runt och såg film hos Jocke där han låg på min axel och höll om mig. Mysigt. Åkte hem till honom och såg på film innan vi somnade. Det sköna var att vi inte gjorde någonting alls. Ingen puss, ingenting. Han höll om mig och bad mig ligga nära. Det bästa med Martin är att han inte har tendensen att börja ta på en bara för att man ligger nära varandra.
Det snart en vecka sen vi upträdde som ett par en hel kväll. Höll handen, kysstes, kramades. På något sätt kändes det bra. Han behandlade mig inte som ett ragg utan mer respektfullt och höll sig kvar hela kvällen. Dessutom kysste han mig inför hur många som helst. Hemma hos Jocke slutade det hela med att vi hade sex. Trots allt. Men där var han fortfarande lika respektfull, tog det lugnt och gick inte på som många andra gör.
Den kvällen rörde upp massa känslor. Onödiga jävla känslor.
Det snart en vecka sen vi upträdde som ett par en hel kväll. Höll handen, kysstes, kramades. På något sätt kändes det bra. Han behandlade mig inte som ett ragg utan mer respektfullt och höll sig kvar hela kvällen. Dessutom kysste han mig inför hur många som helst. Hemma hos Jocke slutade det hela med att vi hade sex. Trots allt. Men där var han fortfarande lika respektfull, tog det lugnt och gick inte på som många andra gör.
Den kvällen rörde upp massa känslor. Onödiga jävla känslor.
Förvirrad
Jag är helt förvirrad just nu. Saknar Empa. Saknar Martin. Kan man tycka om två på samma gång? Eller är jag för rädd för att låta Empa gå eller vill jag ha något nytt och något äldre för första gången i mitt liv? Jag vet inte ens hur jag ska tänka för att lösa allt.
Igår när jag kom hem till Jocke och la mig brevid Martin så fick jag panik. Kunde inte sluta se Empas sorgsna ansikte när han klev ur bilen någon timma innan. Jag drog på mig kläderna och sa till Martin att jag behövde ringa pappa och gick ut ur lägenheten, tog upp iPhonen och ringde till Empa. Tog 7 samtal innan han svarade: öööhhh mmm.. aa? Blev så jävla glad när han svarade eftersom jag var säker på att han lagt telefonen i jackan eller något. Frågade om jag kunde hämta honom, vilket jag kunde. Tog bilen och åkte hem. Han la handen på mitt knä sådär som han alltid gjort när vi suttit i bilen, oavsätt vem som kört. Det kändes så jävla bra.
Problemet var bara att jag såg Martins ansikte framför mig när vi kysste varann. Det har aldrig hänt förut, att jag kysst någon och sett någon annan. Helt jävla sjukt. Jag är inte KÄR i Martin, tror jag. Varför tänker jag då på honom?
Så som det känns just nu så vill jag bara va med Empa. Men imorgon, eller kanske om tio minuter kommer jag önska att Martin var här. Jag älskar Empa, jätte mycket. Jag borde egentligen bara fokusera på Empa och glömma Martin. Men jag vill så gärna umgås med honom och främst Jocke. Jag tycker om Jocke så mycket (som vän).
När jag läser igenom att som bara sipprat ur fingarna så säger jag emot mig själv på flera ställen. Jag är väll skitzofren.
Igår när jag kom hem till Jocke och la mig brevid Martin så fick jag panik. Kunde inte sluta se Empas sorgsna ansikte när han klev ur bilen någon timma innan. Jag drog på mig kläderna och sa till Martin att jag behövde ringa pappa och gick ut ur lägenheten, tog upp iPhonen och ringde till Empa. Tog 7 samtal innan han svarade: öööhhh mmm.. aa? Blev så jävla glad när han svarade eftersom jag var säker på att han lagt telefonen i jackan eller något. Frågade om jag kunde hämta honom, vilket jag kunde. Tog bilen och åkte hem. Han la handen på mitt knä sådär som han alltid gjort när vi suttit i bilen, oavsätt vem som kört. Det kändes så jävla bra.
Problemet var bara att jag såg Martins ansikte framför mig när vi kysste varann. Det har aldrig hänt förut, att jag kysst någon och sett någon annan. Helt jävla sjukt. Jag är inte KÄR i Martin, tror jag. Varför tänker jag då på honom?
Så som det känns just nu så vill jag bara va med Empa. Men imorgon, eller kanske om tio minuter kommer jag önska att Martin var här. Jag älskar Empa, jätte mycket. Jag borde egentligen bara fokusera på Empa och glömma Martin. Men jag vill så gärna umgås med honom och främst Jocke. Jag tycker om Jocke så mycket (som vän).
När jag läser igenom att som bara sipprat ur fingarna så säger jag emot mig själv på flera ställen. Jag är väll skitzofren.
Varför?
Egentligen förstår jag inte varför. Jag hatar att jag blivit kär i dig. Eller, jag tror det iallfall. Så jävla onödigt. Jag är mycket väl medveten om att du egentligen bara vill stilla din sexlust för en stund. Eller? Du gör mig så jävla glad men samtidigt arg, arg på mig själv.
Empa, förlåt. Vad har jag gett mig in på? Jag trodde ju att jag hade hittat rätt. Du fick mig också att skratta, men varför är det inte så längre? Mina känslor svalnade på bara någon vecka. Det är tack vare Honom, killen som har vänt hela min värld upp och ner. Han har antagligen förstört allt också. Helvete. Jag har klamrat mig fast vid stackars Emil medans jag hoppas på att Killen som vänt på allt ska säga det jag vill: Nej, jag vill inte bara ha sex med dig. Du går ifrån att vara jätte mysig, gullig och glad till att vara sur, kort och trött på allt. Du intresse går upp och ner. Är det något fel på dig?
..Och fina Jocke. Jag ler jag bara tänker på dig. Sån helt sjukt fantastisk människa. Jag önskar att du - Martin kunde vara lika bra som honom.
Ja, Martin jag tror jag är kär i dig.
Empa, förlåt. Vad har jag gett mig in på? Jag trodde ju att jag hade hittat rätt. Du fick mig också att skratta, men varför är det inte så längre? Mina känslor svalnade på bara någon vecka. Det är tack vare Honom, killen som har vänt hela min värld upp och ner. Han har antagligen förstört allt också. Helvete. Jag har klamrat mig fast vid stackars Emil medans jag hoppas på att Killen som vänt på allt ska säga det jag vill: Nej, jag vill inte bara ha sex med dig. Du går ifrån att vara jätte mysig, gullig och glad till att vara sur, kort och trött på allt. Du intresse går upp och ner. Är det något fel på dig?
..Och fina Jocke. Jag ler jag bara tänker på dig. Sån helt sjukt fantastisk människa. Jag önskar att du - Martin kunde vara lika bra som honom.
Ja, Martin jag tror jag är kär i dig.
