I have an eating distorder. 

Japp. Grejen är ju den att jag tror att den funkar för min viktminskning. Känns som jag har allt under kontroll och jag ägnar mig inte åt dessa hemskheter varje dag. Oftare blir det dock. Faktiskt. 

Jag spyr efter jag ätit för mycket. 
Jag spyr efter jag ätit något som för mig är onyttigt. 

Jag hetsäter inte. 
Jag svälter mig inte emellan varven. 

Nej. Det gör jag inte. 

Jag är fullt medveten om att det jag gör är fel och så fort man börjar med något sånt här så fastnar man och saker blir värre. Jag blundar inte för problemet som för mig är en lösning. Jag kommer inte börja svälta mig och sen hetsäta tills magsäcken värker. Jag kommer inte springa in på toan efteråt full av ångest. 

Jag har lärt mig vad som är svårare att få upp och vad som är enklare. 
Bröd och bullar är svårt iallafall. 

Jag kommer fortsätta. Jag ska bli smal vad den än krävs. 

Punkt. 

Jag är orolig för att georg ska lämna mig. Först är man orolig för att man inte ska få honom, när man väl får honom är man rädd att man ska förlora honom. Inte för att han visar något som tyder på att han ska dra, tvärt om mer. Trots det är jag ändå rädd för att det ska gå åt helvete. Fast, så är det nog när man känner sig så himla lycklig, liksom att allt ska raseras. Jag är så jävla kär.. Eller nej, jag älskar georg. Seriöst. Världens finaste kille.

Bara jag har emma & madde är jag glad!

Åhhh, snälla. Bli kär i mig. Jag vill ha dig..
Jag ber, gör så att han blir min.

Jag orkar fan inte. Att det alltid ska bli såhär. Empa är inte rätt. Igår skrek det bara fel, fel, feeel om honom. Jag har nog inte en endaste känsla kvar för honom. Ingen alls. Ytterst lite. Fattar inte hur det kan försvinna så himla fort?! Helt plötsligt bara. Kär, inte kär, kär, inte kär.. Blir så trött på allt. Mitt liv suger just nu. Jag är kär i en person som inte är kär i mig. Han är antligen intresserad av någon annan eller bara kåt på någon annan. Han beter sig som om han vore 16 år gammal? Jag vill också. Jag vill också ligga runt och driva andra till vansinne. Jag är för tjock för det. Jag får bara fula och äckliga killar isåfall. Jag vill ha! Jag vill bli smal, jag orkar vara tjock och osynlig längre. När jag väl är synlig så syns jag för att jag är fet eller ful. Jag är trött på det här. Jag orkar inte. FAN!! Jag vill leva.. och utan vänner runt om mig konstant kan jag inte leva. Fatta sommaren 2011, alla jobbar eller är med pojkvännen.. jag, ja vad fan gör jag? INTE ETT JÄVLA SKIT! Far åt helvete.

Är du i ett förhållande? - ja..
Har du kysst någon idag? - nej, trots att vi sågs idag.
När går gränsen vid otrohet? - kyss, passerat den gränsen i alla förhållanden.
Är du romantisk? - nae inte direkt.
Hur skulle du beskriva den perfekta pojkvännen? - snygg, sexig, rolig, respektfull, romantisk, kan säga ifrån och bli arg om det är det jag behöver tas med, bryr sig, hör av sig, visar sin kärlek.
Hur skulle du beskriva dig själv som flickvän? - just nu: sur, irriterande, jobbig, otrevlig, helt off.
Vad är viktigt i ett förhållande? - att man kan lita på varann, att man mår bra ihop och tvis tillsammans, att man saknar varann bara efter 10 minuter.
Har du gråtit framför någon du tyckt om någon gång? - yep, många ggr.
Har du lekt med någons känslor? - ja, det gör jag väll nu?
Hur många har du varit ihop med? - tre.
Länge höll ditt längsta förhållande? - 14-15 månader ungefär.
Hur länge var ditt kortaste? - det jag har nu, 10 månader.
Vill du vara singel eller ha ett förhållande? - jag vill vara singel, men ha sällskap. vilket jag definitivt inte har nu. skulle jag bli singel skulle jag få sitta ensam hemma och dö dag ut och dag in.
Är du en bra pojk/flickvän? - nej, för faaa-aan. i början kanske men inte annars.
Vem sov du senast bredvid (av det motsatta könet)? - empa.
Hur gamla var dina föräldrar när de blev tillsammans? - de var runt 18.
Skulle du kunna tatuera in din kärleks namn? - nej nej nej nej nej. bara om personen dör under förhållandet.
Har du mest blivit dumpad eller dumpat? - dumpat.
Hatar du ditt ex? - näe.
Har du velat bli tillsammans med ditt ex igen? - nae inte direkt. med tanke på hans fucked-up familj så skulle jag aldrig vilja det. men ibland måste jag erkänna att jag saknar det han och jag hade. jag var liksom kär hela tiden..
Har du kvar någonting från dina gamla förhållande? - bilder och sånt.
När du vill ha någon, vad gör du? - tar kontakt.
Bästa raggningsrepliken? - lägger fan inte sånt på minnet. ingen raggar på mig direkt.
Hur skulle den perfekta dejten se ut? - jadu, är inte mycket för romantiska dejter. ser hellre på film i en soffa med personen.
Vem är den viktigaste personen av motsatt kön i ditt liv? - min pappa.
Om mannen i ditt liv skulle du vara otrogen, vad skulle du göra då? - gråta och få honom att dö i skuldkänslor.
Vill du gifta dig? Varför/Varför inte? - om jag vill!
Vill du ha barn? - japp, någon gång.
Blir du lätt kär? - nja.
Vad faller du för? - charm främst.
Vad är det mest avtändande du vet? - osjälvsäkerhet (!), hår, chipstuttar, finnar (mycket finnar).
Hur viktigt är det att man har något gemensamt? - ja, men inte allt.
Har du fått ditt hjärta krossat? - ja, några ggr.
Hur raggar du? - smsar.
Har du en “utseendetyp” hos killar? - njaaa..
Vem var din första kärlek? - daniel, men första besvarade jerry.
Vad tycker du om att ligga på första dejten? - jadå.
Vad tycker du om one night stands? - jadå, tråkigt att knulla en gång och tack och hej sen bara.
Är kärlek allt i livet? - det är mycket. eller ja, allt. kärlek på alla sätt.

Önskar jag kunde känna den där känslan när man älskar någon sådär sjukt mycket att man bara vill lägga sig ner och gråta av lycka och samtidigt rädslan över att förlora det bästa man har. För några månader sen kände jag så, men idag är den känslan helt borta. Jag ser på andra par och önskar att jag också kunde bli lycklig och sprallig när man träffar varandra. Hatar att se på Empa och inte känna någonting åt det hållet. Nu för tiden är han mer som en vän för mig. Vi rör knappt varann, eller rättare sagt - jag rör inte honom. Låter hemskt men jag undviker det. Önskar jag kunde bli sådär kär igen. Saknar det.

Kan inte tro på verkligheten, det får inte vara över.
Inget kommer nånsin bli detsamma igen.

Det är bäst att skit i allt och börja om igen.
Men hur ska det gå när bara du finns i mitt huvud? Allt jag tänker på är dig och det vi gjorde.

Nu lever du ditt liv, och nu lever jag mitt. Man måste ta en dag i taget och sköta sitt.
Men jag tänker på dig varje dag.

Alla minnen som vi skapade, har du glömt varenda en?
Jag vill bara ha tillbaks tiden med dig igen.

När jag kolla på dig förr, så stog du och log..
Men nu när jag tittar på dig ser du inte mig. Du tittar förbi som om du aldrig har kännt mig.

"Hur kär är du i mig på en skala från ett till tio?" Frågade jag Empa nyss. "10! Du är ju alltid i mitt huvud, själv då?" svarade han. "10". Svarade jag och jag vet att jag ljög för honom. Jag vill vara lika kär i honom som jag var för 3 månader sedan. Idag ligger jag nog på 5-6. Inte alls samma som förr. Förr vad jag nästintill besatt av min fina pojkvän. Men idag är jag främst med honom för att han vill bara med mig. Självklart vill jag vara med honom också, men jag vill känna samma längtan och begär efter honom. 2011 ska bli ett skitbra år och det har börjat bra med mina små söta marsvin som jag köpt tillsammans med Empa. Där känner jag också att han köpte dem för att få mig att stanna kvar hos honom, liksom som en liten garanti. Det är samma sak som med förlovning tycker jag. En ring, sen är du bunden vid mig. Känslan av att personen man byter ring med ska lämna en blir mycket mindre. Det tror jag. Därför ska jag inte förlova mig förrens den dagen jag vet att jag vill gifta mig med den killen.

Jag vill vara singel och leva ett tag till. Jag vill kunna se mig om i världen och sakna kärleken. Som jag sagt innan, går jag vidare själv så finns inte Empa kvar om jag ångrar mig. Eller om jag bara saknar honom efter ett år till exempel. Då är han till nästan all säkerhet borta ur mitt liv. Antigen tillsammans med en annan tjej eller på jakt efter en ny och bätte flickvän. Han är värd en mycket bättre flickvän än mig. Myyyycket. Jag är sämst på att vara bra. Jag är sämst på att visa att jag verkligen älskar en kille. Jerry älskade jag, gjorde allt för och lät honom trycka ner mig ändå. Kämpade som ett djur för han och mig men fick ingenting tillbaka. Bara en massa svek och otrohet. Därför tror jag att jag inte riktigt vågat ge någon annan samma kärlek. Även om jag vet att Empa aldrig någonsin skulle såra mig på samma sätt så kan jag inte vara samma flickvän som jag var tillsammans med Jerry. Eller beror det kanske på att jag har mognat och lärt känna mig själv nu? Jag kanske helt enkelt är den elaka flickvännen. Både Felix och Empa stod knappt upp emot mig. De sa aldrig vad de egentligen tyckte om mina handlingar och de lät mig fortsätta såra dem utan att jag egentligen visste om det. Det är konstigt. Om Empa hade stått upp för sig själv, blivit arg ibland och visat vart han drar gränsen hade det varit betydligt bättre emellan oss. Men nu kan jag inte lämna honom, vad jag än känner.

Jag visste att det skulle sluta såhär. Ovänner. Aldrig mer umgås på samma sätt. Aldrig med Media Markt, aldig mer MAX, aldrig mer Jockes soffa, aldrig mer allsång i min bil. Visst om vi inte dejtar, blir "ihop" eller vad som så ville jag fortfarande ha kvar dig som vän. Har haft så jävla roligt med dig. Varför ska du förstöra allt då? Blir galen.

Du finns överallt och spökar i mitt psyke. Jag kan knappt lyssna på musik längre, alla låtar påminner mig om dig. Jag kan knappt åka i hondan utan att sakna dina störda utbrott. Jag kan inte sova, i vareda jävla drömm finns du. Jag vill att du ska försvinna från mitt liv och mitt huvud. Jag vill vända kapitel i mitt livs bok och glömma bort de sidor du fanns med på. Du förstörde delar av mitt liv som var så jävla bra. Innan du kom med i bilden hade jag & Empa det skitbra. Du förstörde mig med ditt sätt att leva och gå på. Jag gjorde allt för att bara få umgås med dig. Fick inte ett skit tillbaka. Fan vad du är egoistisk och elak. Fattar inte vad jag såg hos dig? Eller ser till och med.

Everything happens for a reason. Det stämmer. Jag tror på det. Hade jag aldrig träffat dig hade jag nog aldrig insett hur bra Empa är. Hade jag aldrig träffat dig så hade jag aldrig haft så kul som jag haft med dig, Emma och Jocke. Hade jag aldrig träffat dig så hade jag inte kunnat minnas dig. Som du var i början. Tack för den här tiden. Jag saknar dig redan, din jävla idiot.

Ju längre tiden går ju mindre tänker jag på Martin, såklart tänker jag på honom varje dag (oh herregud, jag mår dåligt när jag inser vad jag skriver) men mindre. Har inte träffat honom på en vecka nu och det gör mindre "ont" när jag tänker på att vi liksom hamnat snett. Tanken av att vara hel-singel har också börja lägga sig. Iallafall att våga ta steget och berätta för Empa att det är helt slut. Imorgon ska Empa med till morfar och fira jul. Mest för att få umgås med min familj en sista gång. Tycker synd om Empa som inte vet om varför han egentligen ska med.

Om Martin blir sig själv igen innan nyår så gör jag slut med Empa. Annars väntar jag till efter nyår. Tillgång till ännu en nyårsfest ligger i baktanke där. Ändå vill jag vakna upp på nyårsdagen och veta att dagen efter börjar livet om. Nyårsdagen måste gå till onyttgheter, så då kan man inte börja vara duktigt direkt.

Vi ser var livet bär. Hoppas med mitt liv på att jag & Emmis får komma till Mora på nyår. Hoppas!!

Jag har insett att jag är livrädd. Livrädd för att bli själv och inte ha någon där. I över 4 år nu har jag haft Jerry, Felix eller Empa brevid mig. Slängt mig från förhållande till förhållande oavsett om jag varit redo eller inte. Nu när jag tänker efter har det varit riktigt dåliga beslut. Åtminstone att lämna Felix och kort därefter inleda ett förhållande med Empa. Så jävla dumt.

Jag vill lägga Empa på hyllan och bara se vart livet bär. Jag vill vara helt fri. Den dagen jag tar det beslutet så försvinner Empa ut ur bilden, direkt. Jag kommer aldrig få tillbaka honom och risken finns att jag kommer ångra mig. Jag vet att jag tycker om Martin, den jävla idioten. Trots att han är helt sjuk i hjärnan ibland så tycker jag om honom, av någon konstig anledning. Jag vet att Martin skulle såra mig, gång på gång men ändå så tycker jag om honom. Martin har också fått mig att inse att Empa är mycket bättre. Han har respekt för mig och älskar mig för den jag är. Har försökt så himla många gånger att gå tillbaka men när jag väl ligger där brevid honom så tänker jag på den andra idioten och ännu är jag inte "kär" i honom. Jag är smått intresserad. Mina känslor har försviunnit en hel del för Empa. Insåg det igår när han kom hit. Han var jättelycklig. Jag var olycklig.

Igår berättade Jocke att Martin tyckte om mig. Däremot sa Martin till mig att han inte visste. Ska jag fokusera på Martin måste jag avsluta Empa och då vill jag vara säker på att jag inte får dissen efter ett tag och står där själv. Jag har min bästa vän och min familj, men tomheten kommer stanna kvar. Jag är beroende av kärleken.

Jag är helt förvirrad just nu. Saknar Empa. Saknar Martin. Kan man tycka om två på samma gång? Eller är jag för rädd för att låta Empa gå eller vill jag ha något nytt och något äldre för första gången i mitt liv? Jag vet inte ens hur jag ska tänka för att lösa allt.

Igår när jag kom hem till Jocke och la mig brevid Martin så fick jag panik. Kunde inte sluta se Empas sorgsna ansikte när han klev ur bilen någon timma innan. Jag drog på mig kläderna och sa till Martin att jag behövde ringa pappa och gick ut ur lägenheten, tog upp iPhonen och ringde till Empa. Tog 7 samtal innan han svarade: öööhhh mmm.. aa? Blev så jävla glad när han svarade eftersom jag var säker på att han lagt telefonen i jackan eller något. Frågade om jag kunde hämta honom, vilket jag kunde. Tog bilen och åkte hem. Han la handen på mitt knä sådär som han alltid gjort när vi suttit i bilen, oavsätt vem som kört. Det kändes så jävla bra.

Problemet var bara att jag såg Martins ansikte framför mig när vi kysste varann. Det har aldrig hänt förut, att jag kysst någon och sett någon annan. Helt jävla sjukt. Jag är inte KÄR i Martin, tror jag. Varför tänker jag då på honom?

Så som det känns just nu så vill jag bara va med Empa. Men imorgon, eller kanske om tio minuter kommer jag önska att Martin var här. Jag älskar Empa, jätte mycket. Jag borde egentligen bara fokusera på Empa och glömma Martin. Men jag vill så gärna umgås med honom och främst Jocke. Jag tycker om Jocke så mycket (som vän).

När jag läser igenom att som bara sipprat ur fingarna så säger jag emot mig själv på flera ställen. Jag är väll skitzofren.

Egentligen förstår jag inte varför. Jag hatar att jag blivit kär i dig. Eller, jag tror det iallfall. Så jävla onödigt. Jag är mycket väl medveten om att du egentligen bara vill stilla din sexlust för en stund. Eller? Du gör mig så jävla glad men samtidigt arg, arg på mig själv.

Empa, förlåt. Vad har jag gett mig in på? Jag trodde ju att jag hade hittat rätt. Du fick mig också att skratta, men varför är det inte så längre? Mina känslor svalnade på bara någon vecka. Det är tack vare Honom, killen som har vänt hela min värld upp och ner. Han har antagligen förstört allt också. Helvete. Jag har klamrat mig fast vid stackars Emil medans jag hoppas på att Killen som vänt på allt ska säga det jag vill: Nej, jag vill inte bara ha sex med dig. Du går ifrån att vara jätte mysig, gullig och glad till att vara sur, kort och trött på allt. Du intresse går upp och ner. Är det något fel på dig?

..Och fina Jocke. Jag ler jag bara tänker på dig. Sån helt sjukt fantastisk människa. Jag önskar att du - Martin kunde vara lika bra som honom.



Ja, Martin jag tror jag är kär i dig.