Önskar jag kunde känna den där känslan när man älskar någon sådär sjukt mycket att man bara vill lägga sig ner och gråta av lycka och samtidigt rädslan över att förlora det bästa man har. För några månader sen kände jag så, men idag är den känslan helt borta. Jag ser på andra par och önskar att jag också kunde bli lycklig och sprallig när man träffar varandra. Hatar att se på Empa och inte känna någonting åt det hållet. Nu för tiden är han mer som en vän för mig. Vi rör knappt varann, eller rättare sagt - jag rör inte honom. Låter hemskt men jag undviker det. Önskar jag kunde bli sådär kär igen. Saknar det.