Egentligen förstår jag inte varför. Jag hatar att jag blivit kär i dig. Eller, jag tror det iallfall. Så jävla onödigt. Jag är mycket väl medveten om att du egentligen bara vill stilla din sexlust för en stund. Eller? Du gör mig så jävla glad men samtidigt arg, arg på mig själv.

Empa, förlåt. Vad har jag gett mig in på? Jag trodde ju att jag hade hittat rätt. Du fick mig också att skratta, men varför är det inte så längre? Mina känslor svalnade på bara någon vecka. Det är tack vare Honom, killen som har vänt hela min värld upp och ner. Han har antagligen förstört allt också. Helvete. Jag har klamrat mig fast vid stackars Emil medans jag hoppas på att Killen som vänt på allt ska säga det jag vill: Nej, jag vill inte bara ha sex med dig. Du går ifrån att vara jätte mysig, gullig och glad till att vara sur, kort och trött på allt. Du intresse går upp och ner. Är det något fel på dig?

..Och fina Jocke. Jag ler jag bara tänker på dig. Sån helt sjukt fantastisk människa. Jag önskar att du - Martin kunde vara lika bra som honom.



Ja, Martin jag tror jag är kär i dig.