Jag har insett att jag är livrädd. Livrädd för att bli själv och inte ha någon där. I över 4 år nu har jag haft Jerry, Felix eller Empa brevid mig. Slängt mig från förhållande till förhållande oavsett om jag varit redo eller inte. Nu när jag tänker efter har det varit riktigt dåliga beslut. Åtminstone att lämna Felix och kort därefter inleda ett förhållande med Empa. Så jävla dumt.

Jag vill lägga Empa på hyllan och bara se vart livet bär. Jag vill vara helt fri. Den dagen jag tar det beslutet så försvinner Empa ut ur bilden, direkt. Jag kommer aldrig få tillbaka honom och risken finns att jag kommer ångra mig. Jag vet att jag tycker om Martin, den jävla idioten. Trots att han är helt sjuk i hjärnan ibland så tycker jag om honom, av någon konstig anledning. Jag vet att Martin skulle såra mig, gång på gång men ändå så tycker jag om honom. Martin har också fått mig att inse att Empa är mycket bättre. Han har respekt för mig och älskar mig för den jag är. Har försökt så himla många gånger att gå tillbaka men när jag väl ligger där brevid honom så tänker jag på den andra idioten och ännu är jag inte "kär" i honom. Jag är smått intresserad. Mina känslor har försviunnit en hel del för Empa. Insåg det igår när han kom hit. Han var jättelycklig. Jag var olycklig.

Igår berättade Jocke att Martin tyckte om mig. Däremot sa Martin till mig att han inte visste. Ska jag fokusera på Martin måste jag avsluta Empa och då vill jag vara säker på att jag inte får dissen efter ett tag och står där själv. Jag har min bästa vän och min familj, men tomheten kommer stanna kvar. Jag är beroende av kärleken.