Jag är helt förvirrad just nu. Saknar Empa. Saknar Martin. Kan man tycka om två på samma gång? Eller är jag för rädd för att låta Empa gå eller vill jag ha något nytt och något äldre för första gången i mitt liv? Jag vet inte ens hur jag ska tänka för att lösa allt.

Igår när jag kom hem till Jocke och la mig brevid Martin så fick jag panik. Kunde inte sluta se Empas sorgsna ansikte när han klev ur bilen någon timma innan. Jag drog på mig kläderna och sa till Martin att jag behövde ringa pappa och gick ut ur lägenheten, tog upp iPhonen och ringde till Empa. Tog 7 samtal innan han svarade: öööhhh mmm.. aa? Blev så jävla glad när han svarade eftersom jag var säker på att han lagt telefonen i jackan eller något. Frågade om jag kunde hämta honom, vilket jag kunde. Tog bilen och åkte hem. Han la handen på mitt knä sådär som han alltid gjort när vi suttit i bilen, oavsätt vem som kört. Det kändes så jävla bra.

Problemet var bara att jag såg Martins ansikte framför mig när vi kysste varann. Det har aldrig hänt förut, att jag kysst någon och sett någon annan. Helt jävla sjukt. Jag är inte KÄR i Martin, tror jag. Varför tänker jag då på honom?

Så som det känns just nu så vill jag bara va med Empa. Men imorgon, eller kanske om tio minuter kommer jag önska att Martin var här. Jag älskar Empa, jätte mycket. Jag borde egentligen bara fokusera på Empa och glömma Martin. Men jag vill så gärna umgås med honom och främst Jocke. Jag tycker om Jocke så mycket (som vän).

När jag läser igenom att som bara sipprat ur fingarna så säger jag emot mig själv på flera ställen. Jag är väll skitzofren.